Monthly Archives: november 2009

Lyckligare av geocaching?

DN.se tipsar äventyrerskan Renata Chlumska om hur man kan äventyra sig lyckligare. Hon har t ex blivit första svenska kvinna att bestiga Everest och dessutom utsetts till Årets äventyrare. I klippet tipsar hon om hur man kan börja med att ge sig ut i skogen, cykla eller paddla – det behöver ju inte vara en expedition till Everest som ger en kick. Sevärt och kul – det är väl precis det som geocaching handlar om? Att komma ut och göra olika saker – promenera, cykla, klättra, paddla och så vidare – och utmana sig själv lite grann. Såklart med slutmålet att hitta något som någon annan har gömt…

En olycka händer så lätt…

… Vi har råkat ut för några konstigheter när vi har varit på geocaching-rundor, allt från att bli inlåsta i parkeringsgarage till att hitta burkar som inte alls innehåller loggböcker utan ett begravet husdjur från 1979 och liknande. Men ett av de största tekniska missödena inträffade när priffe och jag tog en promenad till en cache i en park i närheten. Det var en liten bro över ett vattenfyllt dike och jag la mig på knä för att ta fram burken som var instoppad under bron. Jag loggade och stoppade tillbaka burken och inte förrän vi kommit en bit därifrån så börjar jag fundera över vart min telefon tagit vägen. Den låg ju i fickan alldeles nyss ju… Mycket riktigt – jag vände tillbaka och där i vattnet låg min Nokia N73. En första räddningsinsats gjordes och jag plockade isär den, resten av dagen fick den ligga på tork – och faktum är att den fungerade

 

Ny social sajt för geocachare

Sociala medier är hett just nu, Facebook, Twitter, LinkedIn och liknande har enormt många aktiva medlemmar. Idag presenterades en nyhet i svenska geocaching-världen, sajten GCBook.se – en sorts facebook-liknande sajt för geocachare i Sverige. Så här skriver man själva om syftet:
”Denna sajt är till för att främja dialogen mellan alla geocachare i Sverige. Skapa vänner och gå med i lokala grupper, ladda upp bilder, blogga mm.

Ett kul initiativ tycker jag. Jag finns självklart på plats, ska testa lite och se hur det funkar.

geocaching-väder

Det märktes att det var den första soliga lördagen i november igår (läste i Metro tidigare i veckan att Stockholm hade haft  3.8 soltimmar hittills i november) – det fullkomligen rasade in loggmail på mina och priffes cachar hela kvällen! Antar att många tog tillfället i akt och passade på att vara ute lite och samtidigt fylla på D-vitaminförråden.

Själv tog jag och Anticacharen en promenad i Uppsala mitt på dagen och hittade en burk. Eller ja, och det här är tydligen väldigt viktigt att framhålla, Anticacharen hittade en burk. För att inte hålla på med geocaching så måste jag säga att han är väldigt bra på att leta burkar. Konstigt det där…

Bilden: Uppsala i solsken!

 

Event: World wide flash mob i Stockholm

Förra helgen var det dags för ett World wide flash mob-event i Stockholm. Så här beskriver Wikipedia en flash mob:
”En flash mob är när en grupp människor plötsligt samlas på en offentlig plats, och där gör någonting oväntat en kort period och sen skingras direkt efter. Ofta organiseras flash mobs via internet eller telefon. Tanken bakom flash mobs är att människor ska få se någonting oväntat, som verkar spontant.”

Och ett flash mob-event är alltså ett geocaching-event som kombinerats med en flash mob. Den här gången skulle man samlas på trappan vid Sergels torg exakt kl 19.00 och lysa med någon sorts ficklampa, mingla och skriva i loggen, ta ett gruppfoto och sedan avvika igen kl 19.15. Kvällen till ära så regnade det men det var ändå väldigt trevligt. Det var inte så mycket folk i närheten så jag tror inte vi väckte så jättemycket uppmärksamhet, men jag hörde i alla fall ett par tonårstjejer som utbrast ”Vad göööör dom?! Pannlampor?!” så lite effekt hade det nog allt.

Förra året besökte priffe och jag ett annat, liknande event när vi var i London. Det var samma upplägg, en flash mob med ficklampor, på ett torg i London. Om jag inte minns fel så regnade det då också… Det var jättetrevligt, innan det började så stod vi i kö på Starbucks precis invid torget, och tjejen bakom oss i kön knackade mig på axeln och frågade om hon fick logga discovered på min ryggsäck (en travelbug) – sen visade det sig att det var cachare överallt! Event är kul och att kombinera med en flash mob blir ju självklart ännu roligare…

Bilden: Ett gäng cachare på trappan vid Sergels torg. Det som inte syns i bild är polisbilen som stod parkerad precis brevid…

Primus cook-along

Nyligen var jag inbjuden till Primus på en sorts bloggträff, tillsammans med ett gäng andra bloggare. Vi fick veta mer om företaget, historien och bland annat veta lite mer om hur produktutvecklingen går till. Dessutom fick vi klämma på en del nya produkter ur sortimentet. Därefter fick vi en titt i prototyp-verkstaden innan vi gick in i testrummet (där det bland annat fanns ett kylrum som höll cirka minus 30 grader…) för att testa lite. Vi skulle nämligen få laga lite mat! Eller rättare sagt, äppelkaka. Det dukades upp kök, äpplen och diverse annat och efter en stund kunde vi avnjuta resultatet. Mitt resultat blev väl sådär, med några brända bitar, men det skyller jag mest på min egen inkompetens och att jag hade fullt upp med att prata och fotografera under tiden ;)

Det var en kul kväll med glada och trevliga människor och häftiga prylar som väckte ett stort ”frilufts-sug” – inte dåligt så här mitt i mörkaste november. Framöver kommer några produkter ur sortimentet att testas, så recensioner dyker upp här efteråt.

 

Äppelkaka på Primus vis
Äpplen, ca 1-2 st/person
Digestivekex, ca 3-5 st/person

Kanel

Socker

Smör

Vaniljsås/vaniljvisp

Rensa och skär äpplena i klyftor, stek med smör tills äpplena är mjuka. Tillsätt socker, kanel och smulade digestivekex och låt det steka ytterligare ett par minuter. Servera med vaniljsås eller vaniljvisp.

Tips: Ta gärna med plastpåsar (ca 2 l) för att skaka vaniljvispen i. Ta dubbla för säkerhets skull.

Bilden: Mijaou steker äpplen (i bakgrunden syns familjen Traneving), tillagning pågår och sedan äppelkaka i kåsa…

webcam vs. mijaou: 1-1

Äntligen! På väg till lördagkvällens WWFM-event så passade priffe och jag på att stanna till vid webcam-cachen som jag tidigare gått bet på. Den här gången hade jag förberett Anticacharen, så han var standby vid datorn och ordnade bilden åt oss! Det regnade en del och kameran verkade vara lite blöt, så bilderna blev rätt suddiga. Jag hade med mig en ficklampa, så man ser en ljus prick och två mörka skepnader – det är vi! Så nu har jag äntligen loggat en webcam-cache också.

Webcam-cachar får man inte längre registrera av någon anledning, men de som är skapade före november 2005 får finnas kvar. Tillsammans med virtuals (som är en sorts geocache utan fysisk burk och loggbok, där man oftast ska bifoga ett foto som bevis när man loggar på nätet) som inte heller får nyregistreras längre så kallas de för ”grandfathered cache types” – ganska gulligt…

Min lilla kanin

Jag har några travelbugs* som är ute och rör sig, en av dem är Den sista Solna-kaninen, som just nu i skrivande stund befinner sig i Tyskland. Den har varit på resande fot sedan 26 september 2007 och har hunnit åka runt en del och även varit med på något event. Det är kul att den fortfarande är aktiv, min första travelbug (Mijaou’s cat collar) däremot, som jag släppte ut i USA 2007 försvann ganska omgående och har inte haft någon aktivitet på över ett år nu. Det är kul att få logg-mail om vart min lilla kanin befinner sig och jag hoppas att den en vacker dag tar sig tillbaka till mig.

Anledningen till att den heter just Den sista Solna-kaninen beror på att i närheten av där jag bor så finns under somrarna stora mängder av vilda kaniner. Enligt skrönorna är det utsläppta djurförsökskaniner men sannolikheten är nog större att det bara är förrymda – eller utsläppta – tamkaniner det rör sig om. Hur som helst, de syns i stora mängder kring Solna/Huvudsta och Stockholms stad anser kaninerna vara skadedjur och skjuter av dem så gott det går. Numera används de till och med för att värma upp villor, rapporterade Metro tidigare i år. Min lilla kanin är alltså en av de sista, som nu reser jorden runt och vill se fina parker och grönområden och hittills verkar det fungera rätt bra!

Bilden: Karta (genererad i Google Earth, via den automatiska funktionen som finns inne på travelbuggens sida) över hur min kanin har rört sig, och lilla kaninen innan avfärd.

*Travelbug: En så kallad travelbug tillhör kategorin ”trackable items” på geocaching.com och är en bricka med ett ID-nummer som man kan fästa på en pryl som man sedan skickar runt. Det går även att göra en travelbug av en bild, en person eller liknande som andra får nöja sig med att logga ”discovered” på i stället för att flytta till nästa cache. Andra sorters trackables är t ex Geocoin.

(ps. Är det bara jag som får bilder i huvudet från Monty Pythons aggressiva vita kanin av Metros artikel om kaniner som ”hackar sig igenom hela staden, äter upp träd och buskar och fördärvar marken”?…)

mugglarmöte i skogen

För några helger sedan var jag och familjen ute söndagspromenerade och passade på att hitta några cachar i närheten – och dessutom några mugglare*. Först promenerade vi – alltså priffe, mamma, syster och äldsta systerdottern till den första cachen och sedan fortsatte jag och priffe till ytterligare en burk medan de andra åkte hem.

Det var en typiskt ruggig oktoberdag, men perfekt vindstilla. Cachen vi letade efter låg vid klipporna ut mot mälaren och eftersom det var fuktigt och rått var det bäst att vara säker på foten så man inte halkade. När vi närmare oss så upptäckte vi en familj som slagit sig ner vid lägerplatsen och grillade korv. Vi hälsade och passerade och hittade burken ganska snabbt. Jag stannade ett ögonblick och tittade på utsikten och hörde hur priffe gick bort till familjen och frågade ”håller ni på med geocaching?”. Det gjorde dom inte, men de hade hört talats om det och var nyfikna. Vi pratade en stund och sen lånade priffe ut sin Dakota och vi gick gemensamt tillbaka och letade efter burken en gång till.

Mamman och sonen i familjen hittade burken och verkade tycka det var kul. Förhoppningsvis blir den här mugglarfamiljen en geocachingfamilj! Det är kul att träffa folk när man är ute, men oftast brukar reaktionerna vara mest skeptiska när man berättar vad vi håller på med. Jag tycker att det är ganska ovanligt att folk hört talas om geocaching, så därför var det extra roligt att mamman i familjen visste vad det var och varit sugen på att prova. Lyckat!

Bilden: Mijaou i en gammal ek som blixten slagit ner i, mijaou och mugglarfamiljen letar burk och ett riktigt ”skelett-träd”.

*mugglare: Ett geocaching-uttryck för folk som inte håller på med geocaching, stulet rakt från Harry Potter-världen där det står för folk som inte har några magiska förmågor eller inte känner till den magiska världen. Passar ganska bra va?

 


inte på favoritlistan

Det finns ju cacher som man tycker mer om än andra. Sådana som överraskar, utmanar, tar en till nya platser eller lär en något nytt som man inte visste tidigare. Sen finns det andra, som är varken det ena eller det andra. Jag har kommit en sorts cache-typ som hamnar långt ner på min favoritlista, nämligen den här: ”Min kusin/farmor/bästis i lågstadiet fyller år så den här burken får han/hon i present”. Oftast är den dessutom utplacerad i ett bostadsområde, där man helst ska vinka åt nåt fönster eller hoa som en uggla när man är i närheten.

Missförstå mig rätt – det är en kul present men för mig ger det ingenting mer än ytterligare en pinne i statistiken, eftersom platsen ofta inte visar mig som besökare något särskilt. Om det däremot kombineras på något kul sätt, ”min morfar jobbade på fabriken här när han var ung, och här är en bild från hur fabriken såg ut på den tiden, idag ligger här en skola. Idag fyller han år och får den här cachen tillägnad sig” – det tycker jag är ett sätt att göra det på som även blir mer givande för en besökare eftersom det berättar en historia.