Klumpigast i stan

I lördags kväll skulle vi ta en stillsam promenad, självklart med en cache i närheten som mål. (Ja, jag har hade faktiskt ologgade cacher i närheten) Det var en skön kväll att vara ute på och cachen låg på samma ställe som en annan cache gjorde tidigare (numera arkiverad), under en bro och även om den hade terräng-rating 2.5 så tänkte jag ungefär ”det var ju inte så svårt förra gången”. Nä, särskilt svårt var det egentligen inte. Man skulle klättra upp på en cementhylla och hämta cachen, nemas problemas liksom. Om det inte vore för att jag
A. tagit på mig seglarskor, med helt slät sula
B. tagit på mig ett par tunna bomullsbyxor
C. tog spjärn mot en sten – som var lös.
Ridå.

Let’s just say att det hela slutade med att Anticacharen gjorde en insats och klättrade in efter cachen medan jag inspekterade skadorna. Skrapsår på båda armarna och ena benet, sönderrivna och blodiga byxor (favoritbyxor från Columbia dessutom!) blev slutresultat. Dagen efter kunde jag introducera sommarens hetaste accessoarer på badstranden – skrapsår, plåster och blåmärken. Lägg det på minnet, Veckorevyn! ;)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>