Monthly Archives: juli 2009

Är huvudet dumt, får kroppen lida…

Ja, igår var huvudet dumt så idag fick benen lida. Vi tog en cykeltur runt järvaområdet igår och på första cachen plockade jag upp en travelbug. Nån timme senare tyckte jag att jag var jättefiffig som la ut travelbugen i en annan cache igen, i stället för att släpa runt den i väskan i en evighet som jag brukar… Men det hade ju varit smartare om jag kommit ihåg att notera id-numret! Dessutom var travelbuggen felloggad och låg inte i den cache där jag tagit den, så det tog en stund och lite detektivarbete innan jag listade ut vilken travelbug det egentligen var. Ett snabbt mail till den som haft den senast gav tyvärr inte svaret, så idag tog jag cykeln och cyklade tillbaka för att kolla numret. Cachen låg så klart, på äkta ”järvafältsmanér” i en kohage och jag såg framför mig hur hela koflocken skulle stå samlade innanför grinden för att håna mig och se om jag vågade gå in, men precis som igår så låg de och vilade i andra änden av hagen. Det blev en nätt liten tur på 30 km och väl hemma igen kunde jag logga ordentligt!

Bilden: Vattenpåfyllning vid Väsby Gård.

Före och efter…

Tillsammans med pappa priffe har jag cachat en del i USA. Tidigare år har vi hållt oss på västkusten men i år så körde vi nån sorts sydstatsvariant. Idag har jag uppgraderat mitt medlemskap till premium igen och kunde ta ut en ”my finds”-PQ och här syns resultatet av uppdateringen av mitt konto på geocaching.com!

Jag brukar använda mig av programmet CacheStats för att ta fram statistiken, jag gillar detaljer så jag tycker det är kul att kunna se hur många dagar jag cachat, om jag höjt snittet på svårighetsgraden sedan sist och när jag beräknas nå nästa jämna hundratal. Jag vet att vissa använder GSAK till ungefär samma sak men jag har aldrig riktigt engagerat mig i hur det fungerar. Dels har jag inte betalt för någon GSAK-licens så jag får den där tråkiga ”nag-screenen” hela tiden och dels så går att flytta PQ’s på ett lätt sätt till Garmin Oregon utan GSAK så det känns inte som att det behövs. Eller?

 

en bekännelse…

Många som håller på med geocaching är helt lyriska vid den här tiden på året – en runda i skogen för att hitta en burk får plötsligt en helt annan mening och tar väldigt mycket längre tid. Jag pratar så klart om svampar, ”skogens guld”. Men med blicken fäst på marken i jakt efter ännu en gul liten svamp (”gotta catch them all”, känns det igen?) är det lätt att gå vilse, så som geocachare har man ju en fördel eftersom en gps kan vara bra att ha med sig. Dessutom kan man ju då även spara sina nyfunna favoritställen, så man lätt kan hitta tillbaka.

Men jag ska berätta en hemlis – jag gillar inte svamp. Kan ni tänka er? Inte minsta smörstekt kantarell hamnar på min kvällsmacka. Slöseri, kan jag tänka mig att vissa av er fnyser. Men se det så här i stället, jag lämnar generöst svamparna så att ni andra ska få desto fler!

jag bakar bars

Häromdagen roade jag mig med något så pyssligt som att baka. Nämligen bestämt bars. Ni vet, såna där små bitar med diverse innehåll som man kan köpa på affären att ha när man är lite småhungrig och som oftast mest innehåller socker. Men inte den här varianten… Det är ett recept från nLife, en sajt som riktar in sig på hälsosam mat, och originalreceptet ser ut så här:

Bars med aprikos, kakao och blåbär (från nLife)

  • 1 dl cashewnötter/mandel
  • 1/2 dl ekologiskt jordnötsmör
  • 1,5 dl osvavlade, torkade aprikoser
  • 1 dl havre
  • 4 msk osötad müsli
  • 1 msk kanel
  • 4 msk blåbärssylt
  • 1 msk krossad rå kakao
  • 3 msk ekologisk kakao
    Och uppvispat ägg samt müsli som dekoration ovanpå.

Jag moddade receptet lite och valde bort kanelen och cashewnötterna och la till lite kokos i stället och använde ett low-fat jordnötssmör. Dessutom hoppade jag över dekorationen ovanpå.

Till att börja med så grovhackade jag mandlarna och aprikoserna och körde sedan hela balunsen i matberedaren, med mixertillbehöret i. Det blev en ganska klibbig massa som jag plattade ut på ett bakplåtspapper i en ugnsfast form. När degen gräddats så fick den svalna och sedan skar jag den i bitar – och provsmakade så klart. Smakade riktigt bra! Utseende och konsistensen påminde en del om en Clif bar, en favorit som säljs i USA.

Mina dagar med jobb, stall, cykelturer och geocaching kan bli ganska långa och jag brukar försöka ta med mig något att äta när det kniper, t ex en bar av någon sort så det här receptet kommer jag helt klart prova igen!

Ps. För dig som är ute efter mer regelrätta energibars finns en del andra recept, t ex Runes energikakor.

 

Utflykt: Vi åker ångtåg!

I helgen gjorde jag och Anticacharen en utflykt som vi har pratat om ganska länge, vi åkte nämligen ångtåg på museijärnvägen Lennakatten i Uppsala. Lennakatten är en smalspårig järnväg från slutet av 1800-talet som sträcker sig från Uppsala till Faringe, drygt tre mil totalt.

Vi åkte från Östra station till Marielund och med mitt Medmera-kort så fick vi rabatt, så två tur och returbiljetter kostade 160 kr. Med på tåget var ganska mycket barnfamiljer och resan ut till Marielund tog ungefär en halvtimme.

I Marielund finns det självklart ett par cachar och vi började med den närmaste som låg en bit ifrån stationen. ”Där tror jag att den ligger” sa Anticacharen och pekade på en väldigt geocaching-typisk stenhög, men jag stirrade på gpsen som ville att jag skulle gå några meter till – helt i onödan, för när jag vände mig om hade Anticacharen redan plockat fram burken. Typiskt! (Eller ska jag säga strategiskt? TNLN’s tips om hur man får barn intresserade av geocaching, dvs ”låt dem hitta burken, så tycker de att det är roligt” kanske fungerar på motsträviga pojkvänner också?)

Den andra cachen i närheten fick jag bara titta trånande efter – den ligger nämligen ute på en liten ö. Jag hade hoppats på att man skulle kunna hyra kanoter eller så, men så bra var det inte. Och tyvärr var vädret inte särskilt kul så det var inte läge att hoppa i och simma ut. Det blir att fundera ut en lösning och återkomma helt enkelt.

Det var en trevlig utflykt som rekommenderas! När vi sett oss omkring så tog vi det lugnt i gräset en stund, läste lite, åt en glass och tog sedan rälsbussen hem igen. Med hem följde även en ledtråd till cachen Uppsala Östra som jag funderat på ett tag. Om man inte kan lösa mysteriet så finns en ledtråd i Marielundsgömman, jag är lite fundersam för jag trodde att vi redan letat på det ställe som ledtråden anger, men vi får väl leta en gång till helt enkelt…

Bilderna: Jag stirrar på gpsen, ångloket fyller på vatten och järnvägscaféet i Marielund.

Utflykt: Danderyd med omnejd


1. Utsikt över E18, lite annorlunda perspektiv på en väg jag åker nästan varje dag.
2. En övergiven biologibok låg bland träden bakom en skola.
3. Sommarkänsla!
4. Trådlös överföring mellan två Garmin Oregon 400t funkade klockrent!

Tidigare i veckan så åkte jag, priffe och hästtanten på en liten cachingtur. Vi började med att plocka några cacher i närheten av mig och jobbade oss bortåt Danderydshållet via Solna. Det var många burkar som någon av oss hittat men även ett gäng som var nya fynd för oss alla tre. En DNF blev det tyvärr också, men det visade sig i efterhand att vi bara letat lite dåligt på rätt ställe, så där blir det nog ett återbesök snart. Vi träffade ungefär en miljon bitska myror, gjorde några akutstopp med bilen för att kasta oss ut och bli av med krypande fästingar och upptäckte många fina ställen i ett område av Stockholm som jag inte är så hemtam i. En himla kul geocachingrunda med andra ord!

Rekommenderat säkerhetsavstånd

I måndags morse så lämpade jag av Anticacharen på segelflygkollo och åkte sedan vidare mot Hjälstaviken för att ta en promenad – självklart med en cache i åtanke. Hjälstaviken är en av Sveriges kändaste fågelsjöar och väl värt ett besök även om man inte är intresserad av fåglar. Själv minns jag mest en bussutflykt nån gång på mellanstadiet, JÄTTETIDIGT på morgonen (dvs säkert klockan sju…) där vi fick titta efter olika fågelarter – de såg likadana ut allihopa har jag för mig.

Nåväl, för att komma till cachen så får man gå in i en hage och det första jag såg var en flock med kor. Visserligen var de på väg bortåt, men man vet ju aldrig – de kan ju vända och anfalla när som helst. Jag vandrade efter dem lite lagom långsamt och det verkade ganska lugnt, tills det brakade till i skogen brevid mig och tre eftersläntrande kalvar drog ikapp resten av gänget. Väntade en stund men kunde sedan lokalisera cachen, uppe på en utsiktsplats. Geocaching bjuder på härliga naturupplevelser!

grafitti-stickning, rondellhundar och annat

När man är ute på geocachingturer i stadsmiljö har man möjlighet att se en hel del så kallad street art. Street art, eller gatukonst, beskrivs på Wikipedia som "en sorts obeställd konst i stadsmiljö" och kan vara allt ifrån rondellhundar, kaklade rymdfigurer eller stickningar på stolpar. En av mina favoriter är Loesje-affischerna, som brukar bjuda på tänkvärda ord.

Det finns en hel del geocachar mer eller mindre utplacerade vid olika "konstverk". En av de mest kända är väl Urban Birdhouse i Gamla stan men det fanns även en burk vid den lilla röda stugan som förut fanns mellan Norra länkens körbanor utanför Stockholm, ett projekt kallat "Traffic island" och som skapades av en av Sveriges mest kända street art-konstnärer Akay tillsammans med en annan konstnär med det lustiga namnet Klisterpeter.

Stockholms stadsmuseum hade planerat in ett par stycken stadsvandringar under sommaren på tema Street art men dessa ställdes in av okänd anledning – synd, jag hade gärna velat gå! Kanske kan vandringen som upplevelse-företaget Live it säljer vara ett alternativ? Tipsa gärna om du har förslag på burkar som ligger vid ett gatukonstverk!

Bilden: "Knitty graffiti" som jag hittade i närheten av en cache i Ärvinge.

Utflykt till Rosersbergs slott

I vår familj har vi en tradition av att göra utflykter i samband med födelsedagar. Den senaste veckan har min syster, svåger och deras äldsta dotter fyllt år och idag gjorde hela familjen en utflykt. Den här gången blev det Rosersbergs slott, ett av de kungliga slotten, som var målet och vi tillbringade en fantastisk dag i den franska barockträdgården. Vi hade med oss en rejäl picnic med pastasallad, bröd, kakor, bullar och allt möjligt gott och dessutom lite saker att roa oss med som bollar och frisbees.

När vi ätit och lekt så letade vi självklart upp burken som finns i närheten av slottet. Jag tog ena systerdottern i handen och sa ”Vi ska leta efter en skatt!”. Hon var lite skeptisk, men det ska nog kunna bli en geocachare av henne också en vacker dag :)

Bilden: Treåring i ena handen och gps i den andra…

Bra att ha: gsp-hållare i bilen

Häromdagen besökte jag Biltema och köpte bland annat de smarta små batterilådorna som T.N.L.N tipsade om, jag har alltid fullt av lösa batterier liggande i väskan och brukar aldrig veta vilka som är använda och inte. En av anledningarna till att det dräller av batterier överallt i min närhet är tyvärr att jag inte använder uppladdningsbara utan oftast typ IKEA-varianten – inte helt smart. Ska nog önska mig en uppsättning uppladdningsbara batterier och en laddare i födelsedagspresent.

En annan grej jag köpte var en gps-hållare med svanhals och sugpropp att sätta i bilen. Jag hade en sådan en gång förut, som var köpt på Kjell & co men den råkade åka med i min gamla bil när den såldes. Den här modellen såg ungefär exakt likadan ut, kostade 54.90 kr och hade två medföljande svanhalsar i olika längder. Den går att ställa så den passar prylar som är drygt 11 cm breda (kanske passar en vanlig bilnavigator med andra ord?) och den vadderade fästanordningen fick ett fast grepp även runt en Garmin Oregons barbapappaliknande form. Verkar strålande alltså!

Det enda som jag ser som ett problem är att få min SE c905 att sitta bra samtidigt som den laddas, eftersom ladd-uttaget sitter på vänstersidan, men det går att lösa genom att vrida fästanordningen 90 grader så den hamnar på högkant i stället – inte den snyggaste lösningen kanske men det verkar funka! :)